Sömnbrist

Innan jag träffade min man så kände jag mig rätt klar med barn, inga fler barn tänkte jag då.

När jag träffade min man så fick jag en helt annan syn på det där, självklart skulle vi ha barn tillsammans. Efter 3 år tillsammans fick vi vår dotter. Luciadagen 2017. Hon är hur fin som helst, för det mesta glad men sömnen är det värre med. Det är ett under att hon är pigg och glad på dagarna. För oss föräldrar är det värre.

Hon sover oroligt, visserligen kan det bero på att hon varit sjuk rätt ofta och att hon för 2 månader sedan började på förskolan, hon bökar och stökar på nätterna. Aldrig ledsen mer att hon väcker sig själv genom att rulla in i sängkanten eller råka dunka huvudet i sängänden. Vi har aldrig haft några vaknätter med henne, peppar peppar.

Jag är dock otroligt lättväckt så jag störs mest hela tiden av henne. Min man sover djupt och störs inte särskilt mycket. Vi turas om varannan vecka att gå upp och ge henne välling på natten.

Nåväl, med mina andra döttrar så hade jag inte alls samma problem. De älskade att sova och de sov gott på nätterna så jag känner att detta med sömnbrist kommer som en överraskning. Jag vet att det så småningom blir bättre men det är liksom ingen tröst just nu.

I och med sömnbristen blir privatlivet och fritiden något påverkad. Jag lägger mig kl 21 på kvällarna och jag går upp kl 05.20. Jag känner mig ofta som världens sämsta fru och partner. Dock är min man otroligt förstående och skulle aldrig sätta press på mig att vara med social eller piggare på kvällarna. Livet är som det är just nu.

Jag är glad över att jag har tre vackra döttrar och en fin man i mitt liv. Sova gott kommer jag få göra, bara inte just nu.

 

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *